kandidaten

För andra gången under utbildningen är det någon som frågar mig hur jag mår, om det varit en tung dag. En naturlig fråga på en utbildning som denna, som ställs alldeles för sällan. Detta hände idag efter en spännande kväll på psyk akuten, på ett sjukhus med mycket gott rykte om sin psyk kurs, med en fantastisk ST-läkare som handledare.

Och lite kan jag känna att det är så synd. Det är så synd att kursens struktur, informationsflöde och kontakt med ledning är så under all kritik, när i stort sett alla läkare jag träffat på klinik varit så oerhört engagerade och mån om mig som student.

Några tips och konstruktiva idéer:
- Använd de där första intensiva föreläsningsdagarna vettigt. Det förefaller helt orimligt att spendera en eftermiddag åt KBT vid sömnstörningar och lägga tex psykossjuksdomar sist i kursen, efter de kliniska placeringarna och efter tillhörande seminarium. Samma gäller personlighetsstörningar. Risken finns att studenterna blir dåligt förberedda, får ut mindre av placeringar/seminarier, gör dåligt från sig...
- Håll föreläsningstiden. 
- Lägg inte två obligatoriska moment på samma datum, samma tid, i olika delar av staden. Risken finns att det blir svårt att hinna...
- Informationsflöde! Uppdatera hemsidan någon gång per termin iallafall... Och ha helst inte olika information om samma moment på olika platser i intranätet. Risken finns att det blir rörigt... 
- Och nog måste uppfattningen om att vi går den här utbildningen för att vi tvingas, såhär termin nio, vara en aning förlegad? Kanske man kan utgå från att vi faktiskt vill lära oss? Mailhot om att inte godkänna termin nio för att man ligger hemma febrig en dag kan kanske te sig lite överdrivna? Risken finns att man blir en aning provocerad...

Som sagt: så fruktänsvärt synd på så duktiga handledare och bra placeringar! Kanske bör kursledningen se över sitt arbete? Risken finns att studenterna får en viss aversion mot psykiatri...