kandidaten

Om livet som läkarstudent

Måndagsregn och rättsmedicin

165298-1Rättsmedicinkursen har börjat. Medan jag gick genom regnet till föreläsningarna idag med ett eget litet orosmoln över huvudet, funderade jag lite över bästa taktiken att tackla den här kursen. Och snälla, är du känslig, så läs inte vidare. Detta är en av baksidorna av läkarstudentlivet.

Ni förstår, jag är den typen av människa som gärna blundar och håller händerna för öronen så fort något lite otäckt händer i TV-rutan. Jag vill helst leva i min lilla utopi där inget våld förekommer. Ändå ska jag nu ta mig genom en veckas kurs där föreläsningarna har namn som "trubbigt våld", "skarpt våld", "skottskador", "toxikologi", "asfyxi", "värme", "köld", "el" för att avsluta med grande finale "misshandel/sexövergrepp kvinnor" och "misshandel/sexövergrepp barn". Som en liten höjdpunkt mitt i veckan måste vi också gå på en likvisning där "det är viktigt" för oss att se kroppar i alla stadier av förruttnelse, så att vi ska "känna igen en person som legat länge" om vi någon gång måste konstatera ett sådant dödsfall.

Man hoppas ju ändå att föreläsarna har någon form av respekt för ämnet och inte utsätter oss för det värsta. Men nej; istället fyrar de av morbida skämt och skrattar till vid helt fel tillfälle, eller håller en kvarts föreläsning om olika vapen- och ammunitionstyper, för att avsluta med lite boktips om detta med ballistik och vapen skulle råka vara ett av våra specialintressen.

Vi har även utsatts för en exposé av bilder av olika typers av skador; utan förvarning kan föreläsaren slänga upp en bild på ett halvt avskjutet huvud på powerpoint-duken, och kallt förklara alla intressanta aspekter med kulans ingångshål och riktning och möjlig typ av vapen.

Jag menar: jag förstår att man måste utveckla någon form av humor för att hålla distans i denna liksom i andra specialiteter. Men kanske man inte måste utsätta oss för precis alla av sina märkliga dragningar och mörka sidor? Kanske man kan hålla igen på sina små ljudeffekter när man visar fall av misshandel? Eller?

Sista infektionsdagen

165298-1Tredje tentan för terminen avklarad. Det kändes bra, liksom hela kursen. Jag har verkligen tyckt att det varit både roligt och intressant.

Den stora skillnaden mot medicinkursen har varit de korta, effektiva dagarna. Välplanerade och välgenomförda bedside-undervisningar, och inläsningstid att förbereda seminarier. Det har verkligen lett till att jag läst mer än någonsin tidigare (säger kanske mer om mig än om kursen...) Även kursamanuensen, som hela tiden funnits med och tillhands, varit tillmötesgående, hjälpsam och trevlig - helt annat än  den rigida, misstänksamma, överlägsna medicinamanuensen. Tänk vilken skillnad ett vänligt bemötande gör!

Nu ska jag njuta av en helledig helg, sedan är det en veckas rättsmedicin till veckan. Vet inte om jag alldeles ser fram emot det.

Vad hände egentligen i Finland?

165298-1Ett mail från min chef i Finland landade i min inkorg. Enligt henne var senaste nytt att det kommer att krävas fem års studier from årsskiftet för att få vikariera som underläkare i landet. I samma mening frågade hon ändå vilken avdelning jag helst ville jobba på, och bad mig skicka in en ansökan.

Situationen är således högst oklar, och det debatteras vilt om hur mycket kunskap man ska kräva av kandidater innan de får komma ut och jobba. Hittills har det i Finland krävts fyra års studier, alltså ett halvår mindre än i majoriteten av övriga Europa. Dock skedde nyligen en incident som lett fram till dagens diskussion.

En kandidat satt ensam på vårdcentralen som vikarie. Förmodligen jobbade denne rejäla övertider, var trött och hade få personer att fråga om hjälp. Ett barn kommer in med feber. Kandidaten, som ju inte hunnit läsa barnkursen än, gör det stora misstaget att skicka hem barnet med febernedsättande. Historien förtäljer inte om antibiotika alls sattes in. Några timmar senare dör barnet av sin meningit (=hjärnhinneinflammation).

En hemsk och ångestskapande sann historia, absolut. Säkert fanns det också, som jag inte helt opartiskt antyder, andra faktorer som påverkade händelseförloppet. Uppenbarligen skakade berättelsen en hel nation. Nu är det bara att vänta och se vilka konsekvenserna blir.