kandidaten

Om livet som läkarstudent

Tentaplugg

NoneDags igen. På bord, stolar och golv hemma svämmar det över av papper, böcker, pärmar. Aldrig tidigare under utbildningen har jag känt samma nivå av korvstoppning. Jag har inga direkta patientmöten att hänga upp kunskapen på, således blir det mest tomma (och svåra) ord. De små grå anstränger sig till max och längtar mest efter att detta är över. Tar paus från livet en vecka. Nu ska det läsas Psyk. Och Ögon. Och ÖNH. Och Neuro. Jag kommer verkligen att glänsa, känner jag.

Tänkvärt

NoneSå vad gör man då, när man står där på akuten och inte håller med sin bakjour? Man är säker på att ens patient har en temporalisarterit; man kan checka av nästan alla symtom, det enda som inte stämmer är SR (som dock kan vara normalt hos ca 10%). Man vet att behandling bör initieras omedelbart om tecken på ögonsymtom föreligger. Men. Man är plikttrogen och kontaktar sin bakjour. Som inte alls håller med. Och inte alls instämmer med att behandling vore en bra idé. Vad gör man?

Jourpass

NoneDet var längesedan jag stod på en akutmottagning och fick säga till handledaren ifråga att låta mig ta en egen patient, innan denne kommer in. Tråkigt när man bara hinner med ett akutpass på sin neurokurs. Totalt fick jag ta anamnes och utföra status på en patient. Med tillägg av de två jag haft tidigare under mottagning har jag nu ändå utfört tre utförliga neurostatus. Kursen tar slut imorgon. Fantastiskt.