Jag har en liten fritidskris. Hela mitt liv har jag haft någon form av tävlingsaktivitet vid sidan om skolan. Mycket i det har varit mitt sociala liv också. Lite av min identitet bygger på tävlingsidrott.De senaste två åren har jag tränat rodd. Ganska snabbt kommer man till en SM-nivå ändå, det är ju något av en smal sport i Sverige. Det är en träning som tar mycket tid, tränar jag en kväll hinner jag inte med så mycket annars. Av såväl lördag som söndag bör några timmar, helst tidigt på morgonen, vigas åt träning. Av vardagskvällar bör minst två vigas åt rodd eller roddmaskin, resten åt styrka (gym) och kondition (löpning) som syftar till att förbättra rodden.
Jag är absolut överens med tänket. Vill man bli bra bör man träna. Nu har jag dock nått punkten att vill jag satsa måste jag satsa på riktigt. Och jag måste satsa ensam, min träningskompisar är inte med på samma linje som jag riktigt. Vilket leder till att jag missar det sociala med sporten. Jag missar också det sociala med fritiden, att kunna ta ett Friskis-pass med en kompis en onsdagkväll istället för att svettas på en roddmaskin. Jag missar mysmorgnar i sängen med E på helgen, jag måste gå hem tidigt från fester för att orka träna dagen därpå. Och jag sitter nu och funderar på om det är värt det. När jag ändå inte vet hur framtiden ser ut. Det handlar i grund och botten om en sommarsport, sommartid förväntas jag vara där varje dag och dessutom ligger alla tävlingar under sommaren. Jag som läkarstudent har ingen aning om var jag kommer att vara i sommar. Efter examen vet jag inte vad som händer. Jag skulle satsa nu under hösten utan att veta vad jag satsar för.
Som sagt - jag undrar om det är värt det?