kandidaten

Om livet som läkarstudent

Infektionsintroduktion

165298-1Infektionskursen har börjat. Det var upprop i förrgår, och de flesta var förväntansfulla och såg fram emot kursen.

Vi gick genom infektionsanamnes och -status. Mer och mer inser man vikten av att kunna ta upp en bra anamnes (=patienthistoria). Det är nästan det säkraste verktyget att få en ledtråd till vad patienten lider av. Likväl är det nästintill komiskt hur vi sitter och antecknar specifika frågor att ställa beroende på vilken sjukdom vi vill åt - man skulle kunna tro att patient-doktor-samtalet är mer spontant än ett väl inövat stycke färdiga frågor.

Vi fick också en föreläsning i sjukhushygien, säkert den tredlje i sitt slag under utbildningens gång. Föreläsningen kryddades av att vi som introduktion vi desinficera våra händer med fluorescerande handsprit, för att sedan läsa av hur effektiv vår desinficering varit. Jag blev lite förvånad över att jag ändå missat några ställen på min hand, trots att jag naivt inbillat mig att jag behärskade detta med handsprit. Det är inte svårt att förstå att infektioner sprids på sjukhus, trots att de flesta väl vet vad de bör göra för att förhindra spridningen. Men i stressade situationer är det också lätt att göra fel.

Om statistik eller snarare frånvaro av den

165298-1Medicintentan efterlämnade ett tomt hål och en enorm skrivartorka. Men idag fick jag reda på att jag klarat mig och kan alltså lämna den kursen bakom mig.

Istället sitter jag och kämpar med en en-veckas statistikkurs som är inklämd under hösten. För första gången under utbildningen (känns det som) måste jag plötsligt tänka, och dessutom försöka anstränga de små grå att tänka kritiskt. Med en miniräknare som jag knappt kommer ihåg hur man använder försöker jag lösa problem inför morgondagens tenta. Känns såpass illa att jag knappt bryr mig om resultatet - jag har varit närvarande och med på varenda föreläsning, det bör man egentligen klara en sådan kurs på. Ändå sitter horder av termin sjuor uspridda på campus och sliter sitt hår för att försöka förstå. Lustigt också hur all basal matte och tio poäng statistik helt gått upp i rök. Stirrar dumt på formler som jag för inte alltför många år sedan löste utan nämnvärd ansträngning.

Vad sägs om andra gamla hederliga examinationsformer; vad är det för fel på seminarier eller hemtenta?

Tentaångest

165298-1Stirrig efter morgonens alldeles för höga koffeinintag sitter jag och försöker trycka in det sista av ulcus och dyspepsi i det begränsade utrymmet mellan öronen. Känslan av kontroll jag hade någon gång under förra veckan har ersatts av en allmän röra och en viss svårighet att strukturera upp mitt läsande. Alla patientfall verkar ha trötthet och utmattning som symtom.

Försöker att utgå från mina nedkladdade seminarieantecknngar och de gamla tentor som finns att tillgå, men råkar ibland vandra av på stigar till alldeles för ovanliga sjukdomar och får plötsligt för mig att jag måste kunna allt. 23,8 poäng (gamla systemet) av kunskap ska helst diffundera rakt in i min hjärna. Växlar mellan att vilja skriva tentan idag bara för att bli av med den, till att vilja ha en vecka till av inläsning för att bli fullärd.

Inte fick jag någon guldmedalj att trösta mig med heller.