kandidaten

Om livet som läkarstudent

Slutspurt

NoneDet är en samling glåmiga och hålögda kandidater som samlas en av de sista morgnarna innan jul. Samtliga med lätt desperation i den annars ganska trötta blicken. Samtliga med en känsla av att inte orka, att inte förstå hur vi ska kunna ta oss genom de sista dagarna, hur vi ska orka hålla veckan ut. En höst som satt djupa spår och tryckt ned den gladaste är snart, åh så snart, till ända. Jag kämpar. Det borde gå.

Fascinerande

NoneMycket, mycket nöjd spenderade jag en alldeles ledig helg på att gå på julmarknad, fika länge med nya människor, fixa med klappar, träna i lugn och ro. Hade det inte varit för jobbhelg över Lucia hade jag nog, i mitt sinne, nästan tagit jullov rakt av i fredags.

Tentan kändes överraskande bra i slutändan. Dock vet man ju aldrig, vissa delar var mycket otydliga i sina frågor, och lärarna valde att inte närvara överhuvudtaget. 

Sedan upphör man förstås aldrig att förvånas över denna termin. Jag vet att jag gnällt mig genom hela hösten, men jag kan inte låta bli att fascineras över hur man planerat och genomfört projekt termin nio. Denna gången gäller den nästintill fascinerande bristen på insikt om vad som ligger inom det rimligas gränser förstås tentan, och allra mest Primärvårdsdelen av den. Denna omfattade 28 poäng (att jämföra med Ögon och ÖNH 20p vardera). Denna ganska stora mängd poäng (tror att totalen ligger på 100) på ett moment som totalt saknar strukturerad undervisning och som schemamässigt krockade med det mesta andra, så att tiden låg mellan två till fyra dagar för den enskilde studenten. Det mest imponerande (jag undrar om det ens är lagligt) är att då man klickar under fliken "examination och bedömningskriterier" på kurswebben, är detta fält alldeles blankt. Dvs inga tydligt uppsatta kunskapsmål överhuvudtaget. Det finns vissa luddiga målsättningar som går ut på att förstå samspelet mellan läkare och patient, och distriktläkarens roll i vårdkedjan. Men, som sagt, inga kunskapsmål, ingen undervisning och ingen angiven litteratur. Och mer poäng än någon av de mycket strukturerade kurserna ÖNH och Ögon.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Kaos

NoneJag har läst och läst och läst. Med en inläsning lika lång som hela ÖNH-kursen har jag ägnat mig åt att inte befästa existerande kunskaper, som man kanske skulle önska, utan också (utifrån gamla tentor) lära mig nya saker. Djupinlärning existerar för mig inte som begrepp just nu, och knappast förståelse heller. Läsningen har endast inriktat sig mot att knipa dyrbara poäng imorgon, och frågan är hur mycket jag kommer att komma ihåg om ett halvår. Just nu snurrar det mest bland de små grå, de löper bärsärkagång i huvudet, själv pendlar jag fortfarande mellan hopp och förtvivlan och önskar att allt ska landa på plats inför imorgon. Imorgon. Längtar och fasar.