Öppet brev till lilla kirurgin-författare angående sommarklassikern metkroken i fingret. Som i mitt fall var ett helt drag och kom kring midnatt. Alltid när jag hört om fallet beskrivs det som mycket enkelt: fiskekroken är alltid stucken genom fingret så att hullingen sticker ut på andra sidan och det bara är för den klipske akutläkaren att knipsa av under hullingen och dra ut.
Nåväl. I verkligheten kommer kroken tydligen sällan stucken genom fingret, och ofta har patienten redan försökt dra allt han har med resultatet att kroken bara mosat sig djupare in i fingrets mjukdelar. Ofta har man också en bakjour som med största sannolikhet hade blivit skogstokig om man ringt om en fånig sak som en fiskekrok utan att ha försökt först. Således lägger man säkert sin ledningsanestesi efter att förstås ha kontrollerat sensorik, motorik och distalstatus. Man kommer också ihåg att desinficera innan till skillnad mot på den uppblåste gummihandsken på praktiska provet som kom tillbaka med en infektion.
När bedövningen tagit är det mest att lirka och dra för allt man är värd. Med lite tur lyckas man till slut rikta om krokspetsen under huden så att den är möjlig att trycka ut. Och efter dessa svettiga minuter är det bara att knipsa av, dra ut och komma ihåg att fråga om stelkrampsvaccin. Som den klipske akutläkare man är.