När jag arbetade som vårdbiträde snackades det ofta skit om uskorna, som minsann trodde sig vara förmer än de flesta. När jag gått som kandis och i jobbet är det mer regel än undantag att syrrorna snackar skit om läkarna. Och så ikväll satte sig min uske-kollega mittemot mig vid matbordet, suckade djupt och beklagade sig över "de där syrrorna som aldrig städar upp efter sig".
Skitsnacket siktar uppåt.
Det är intressant att vi så sällan talar om den här trista tendensen - vore intressant att veta vad detta betyder för slutprodukten: vårdkvaliteten.