Så mycket för miljöombyte på sommarlovet. Idag traskade jag åter i kulvertarna under Sjukhuset, tillbaka till intensiven. Det ekade välbekant, samma unkna lukt slog emot näsborrarna. Solen stod högt på himlen utanför.
Det var min första dag på nästan två månader. Hela avdelningen hade flyttats i sommarstöket, jag hittade inte ens det rum jag skulle vara på. Dessutom fick jag sällskap av en stackars praktikant, som fick äran att gå med dagen mest förvirrade uska (=undersköterska). Båda sjuksköterskorna hade en varsin inskolningselev, och efter halva dagen försvann vår ena patient. Desperat på jakt efter jobb hittade vi på diverse städ- och diskuppgifter.
Min nära-doktor-upplevelse hade den negativa (?) effekten att jag helst vill vara där, så snart som möjligt, och äntligen få arbeta som läkare! Jag vet att det är "nyttigt och lärorikt" att arbeta som undersköterska, och jag skulle absolut inte vilja ha mina hemtjänstsomrar ogjorda. Hoppas bara att jag själv, nästa sommar, får ta på mig en namnskylt som säger "sjukhusläkare".