Efter en generell teknikkrasch lagom till jullovet är datorn nu åter igång. Bläddrade för några dagar sedan i SvD, och upptäckte denna artikel, i vilken skådespelaren Gerd Hagman intervjuas som representant för 'Föreningen rätten till en värdig död'. Som jag förstår av artikeln förespråkar Gerd Hagman aktiv dödshjälp, vilken i praktiken skulle innebära förskrivning av läkemedel som skulle göra det möjligt för gamla att somna in när de själva önskar.
Jag förstår och respekterar debatten kring dödshjälp, särskilt vad gäller passiv sådan. Men att, som föreslås i denna artikel, aktivt ta livet av annars friska gamla känns motbjudande. I vilken sits hamnar äldrevården? Äldrepsykiatrin? Kan man ens garantera de äldres trygghet i en sådan situation?
Här ses en möjlighet till den ultimata ego-trippen för den som gärna leker Gud. Att legalisera dödshjälp i den form Gerd Hagman förespråkar är för mig rent vansinne, med alltför tydlig möjlighet till missbruk. Redan nu finns människor som tycker sig ha rätten att bestämma vilka som ska leva eller dö (tex den sjuksköterska i Finland som dödat patienter med insulin), och att lagliggöra eutanasi i denna form öppnar dörrar till alltför många gråzoner.
Gerd Hagman berättar om sin gamla katt, som hon nyligen lät avliva, och hur lugnt och fint denna fick somna in. Nu letar hon själv efter en läkare som kan ge henne ett värdigt slut. Jag förstår dock inte hur en läkare med värdigheten i behåll skulle kunna uppfylla ett sådant önskemål.
Något bättre uttryckt och med mer sakkunnighet i bagaget: http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11113