kandidaten

Igår blev det ´Uppdrag Granskning´. Där diskuterade man fallet ´Louise´, som avslöjades för ett par år sedan. Kortfattat handlar det om ett barn som blir utslängt av sin mamma och flyttar in hos sin far. Han har och har haft en hel del psykiatrisk problematik samtidigt med ett drogmissbruk. Louise lever i husvagn, sover ute mitt i vintern, bor i bil, blandar faderns knark åt honom, går inte i skolan och blir sexuellt utnyttjad. Enligt programmet har Socialtjänsten kontaktats ett antal gånger av polis, skola, grannar, men knappt inlett utredning då fadern inte valt ha kontakt. 

Bortsett från att vara allmänt otäckt knyter fallet an till en del vi diskuterat under barnkursen. Vi har talat kring när man ska Sos-anmäla och på vilka grunder. Läkare har som jag förstått det skyldighet att anmäla på ren misstanke om att barn far illa. Därefter tar Sos över och beslutar om utredning ska initieras. De har också möjlighet att akut omhänderta barn. Så långt är det från läkarens sida inte överdrivet komplicerat. Jag misstänker att en del friktion i läkarens roll till föräldrarna skulle kunna uppstå, även om pediatrikerna jag träffat försäkrar att det brukar gå bra.

Men vad sker då om man som läkare anser att någon är olämplig som förälder? Typfallet vi studenter diskuterat är föräldern som kommer in till akuten och luktar alkohol en tisdag förmiddag med ett sjukt barn. Om inga yttre tecken till skada ses på barnet, och detta inte heller säger något för att skydda sin förälder, när och hur går man då in som läkare? Det kan inte vara enormt ovanligt att barn far illa, och jag hoppas att jag lär mig se tecknen. Så att det inte går sex år som för Louise.