Det går inte att slappna av. Så fort man släpper lite på uppmärksamheten blir man bryskt påmind om att skärpa till sig.
Man kan tex ha en patient som söker för hjärtklappning vilken han brukar kupera med nitro. Man skämtar lite med skötarna om denna inte helt optimala variant. Man fastnar vid patientens grava aortastenos och hur han egenväldigt låter bli vissa av sina läkemedel och lite godtyckligt tar andra när det passar. Patienten mår också bra, och har inga smärtor. Han vill helst optimera sin medicinering och gå hem.
Man har ändå lärt sig, man tar hjärtenzymer och diskuterar med bakjouren. Man är helt bortfintad i diskussioner kring mediciner och operationer som patienten uteblivit från. Och eftersom man själv är lurad så är det inte svårt att finta bort bakjouren heller.
Tills man sitter och dikterar kring patienten och för första gången studerar hans EKG närmare. Man ser till sin fasa tydliga nytillkomna ischemiska förändringar på EKG:t. Man brottas en del med sitt samvete tills man med en suck inser att det självklart är bäst att bikta sig för sin överläkare. Som fortfarande tycker att man överdriver något när man vill ta in patienten igen för nya hjärtenzymer och EKG, men ändå går och talar närmare med patienten när denna något förundrad kommer tillbaka.
Det framkommer då att det bakom det egensinniga skalet döljer sig en mycket rädd liten person, som väl vet att han borde söka hjälp men samtidigt är alldeles för rädd för den närliggande operationen för att säga hela sanningen till sjukhusläkaren på akuten. Det visar sig att han inte alls tar nitro för att kupera tachykardier, utan snarare mot sina svåra bröstsmärtor som gör att han inte kan sova. Inte heller kan han gå mer än 50m innan det börjar smärta svårt i bröstet. Behöver han gå längre än 200m tar han bilen för att undvika smärtor. Han har således en tydlig instabil angina.
Och man går hem med ont i magen och sömnproblem. Man inser att det är en enorm tur att man hara för vana att vid diktering noga studera EKG. Och att man ändå lyckas svälja sin skam och ringa när man gjort bort sig. Hade ju varit hemskt tråkigt om patienten kom tillbaka och dog i massiv hjärtinfarkt i kombination med svår aortastenos pga att man själv slarvat med att titta på EKG.