Får nästan ont i magen när jag åter tar plats bakom skrivbordet i läsesalen. När jag åter öppnar böcker, föreläsnings- och seminarieanteckningar och högen med gamla tentor. När jag åter sätter mig för att helt okritiskt trycka in nya termer, den här gången på olika hudutslag, kortison- och antibiotikadoseringar, patogeneser för olika sjukdomar. Det är nu femte, och sista, tentan för terminen. På något vis känns det som om vi trycker in så mycket ny utantillkunskap hela tiden att den gamla försvinner lika snabbt som den kom. Om någon ställer mig en fråga ang infektionskursen, för att inte tala om medicinkursen, så ligger svaret verkligen långt borta. Ändå har jag pluggat ordentligt varje kurs. Skrämmande.
Nu ska jag bara gå genom behandlingsformerna en gång till...