kandidaten

Du har läst om det ungefär tio miljoner gånger. Du har repeterat ditt HUSK MIDAS (minnesramsa för oklar medvetslöshet) tills du skulle kunna rabbla det i sömnen. Du har agerat i ett antal rollspel där du i ena stunden är den akut medvetslöse patienten och i nästa läkaren som ska leda arbetet. Du har förberett dig på alla tänkbara sätt.

Ändå blir du tagen på sängen när den förste akuta oklara medvetslösheten hittar till ditt akutrum lagom till att alla läkare gått hem. Du ringer in både anestesi och medicinbakjour i samma sekund du ser patienten, här vill du inte stå själv. Med spelat lugn går du fram till ambulanspersonalen för en rapport. De erfarna skötarna kastar sig över patienten, kopplar upp, sätter syrgas och dropp. I dörröppningen samlas 4-5 ambulansskötare för att följa situationen. I myllret av människor går du i din ovana roll som ansvarig för situationen och arbetsledare fram till patienten. Du har redan noterat att han andas själv om än syresätter sig dåligt, hjärtat slår om än med alldeles för många ventrikulära extraslag. Du tackar alla högre makter för att hemodynamiken är stabil. Kommer till och med ihåg att använda stetoskopet. Du ropar, skakar och smärtstimulerar och får en liten ryckning i ögonlocken som svar. Testar nackstelhet och Babinski. Du ordinerar prover och tar en blodgas, någon svarar på dina böner och inför alla människor kommer artärblodet friskt på första försöket.

Bakjourerna kommer in lagom till att du konstaterat patienten relativt stabil och börjat fundera på antibiotikaval. I vanl ordning ger de snabbt lite order innan de lika hastigt försvinner igen. På vägen ut säger de över axeln åt dig att ringa om en HLR-situation skulle uppstå. No shit. Du blir ensam kvar och ordinerar behandling efter vad du diskuterat med jouren. När behandling är påbörjad och du inte kan göra så mycket mer, går du till ditt rum för att dokumentera. Där känner du för första gången av adrenalinet som rusat runt i kroppen, och sjunker plötligt kraftlös ner i soffan. Du tänker genom ditt arbete och vad du missade i den akuta situationen, och kan inte hoppas på annat än att det kommer fler. Det är verkligen en situation som kräver övning och erfarenhet, och en helt annan sak i verkligheten än på låtsas.