kandidaten

Om livet som läkarstudent

8

Får man vara annorlunda på läkarutbildningen och var går gränsen?

165298-1Läste i förra veckan ett par artiklar som berörde mig.

Den förste handlade om en tidigare morddömd läkarstudent som började på utbildningen i höstas. Förra veckan tvingades han avgå från utbildningen, inte pga av sin bakgrund utan för att universitetet pga "en slump" hade upptäckt att han förfalskat sitt betygsdokument från gymnasiet. Detta fall kan man verkligen diskutera ändlöst, det finns så oerhört många aspekter om vad som är etiskt riktigt och rimligt. Att universitetet begärt en granskning av just denne students betygsdokument känns väl knappast som en slump. Att media på något vis hängt ut berörde student är väl också något av ett faktum. Att studenten, oavsett bakgrund, inte bör gå kvar efter att ha fuskat sig in känns också riktigt. Huruvida alla ska ha rättighet att studera till läkare, oavsett bakgrund, och var gränsen ska sättas, är en viktig fråga. För mig känns det lika rimligt att ha någon form av lämplighetsprövning eller vandelsprövning för läkarutbildningen som tex för polishögskolan eller lärarhögskolan.

Dock funderar jag här kring den andra artikeln jag läste, om Sveriges första specialist i akutsjukvård, som dessutom råkar ha en cerebral pares. En kvinna som i alla avseenden verkar kompetent och skicklig, men som redan under utbildningens tredje dag fick frågan om detta med läkarutbildningen verkligen var något för henne. Som hela tiden fick bevisa för omvärlden att hon dög. Skulle hon ha klarat sig genom en lämplighetsprövning? Riskerar man inte på ett plan att gå miste om duktiga läkare som är annorlunda på något sätt? Var ska gränsen gå för vad som är lämpligt? Skulle man ha kunnat skriva om Sveriges första akutspecialist om denna lämplighetsprövning funnits? 
Kommentera inlägget här »
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Louise
skriven :

Frågan är när det blev en mänsklig rättighet att plugga till läkare, för det är så det känns nu. Rent logiskt så kan ju inte alla bli bra läkare, precis som att inte alla blir bra snickare eller lärare. Och när vet man om man blir bra eller inte? Uppenbarligen går det inte att bestämma i förväg, då hade inte Sveriges första specialist i akutsjukvård varit en kvinna med cerebral pares. Kanske är det inte bara ett nytt antagningssystem som behövs, utan ett helt nytt utbildningssystem. Frankrikes system för läkarutbildningen skulle kunna vara ett steg i rätt riktning, där alla antas från början och sedan gallras bort. Men med mänsklig rättighets-inställningen så lär det knappast bli aktuellt..
Tack för en bra blogg! :)

2 Kursare
skriven :

Kanske inte en rättighet att plugga till läkare, men alla som blir antagna borde få en chans att visa vad dem går för! Annars hade kanske inte den första akutläkaren varit en kvinna med cerebral pares! :)

3 T2
skriven :

Det var nästan lite osmakligt hur lite rektor brydde sig om att dölja att hon var väldigt nöjd med att bli av med den morddömde studenten under det möte vi hade i klassen om det hela.
Man kanske borde vara lite mer professionell i hennes situation?

Något som man borde börja med är väl att extragranska betygen för de som antas till utbildningen. Speciellt med tanke på det nervösa fnitter som uppkom i klassen när detta fördes på tal...

4 Alice
skriven :

Jag är kluven.Jag var väldigt "anti-" den där morddömde studentens möjlighet att studera till läkare. Och visst, lämplighetstest skulle nog med största sannolikhet uteslutit kvinnan från DNs artikel.
Men om man skulle utgå ifrån att sådanna värderingar
som respekt för människan & empati är en nödvändighet för läkaren så skulle ju mannen inte klassats som lämplig, däremot kvinnan skulle kunnat klara sig igenom.

5 Maritha
skriven :

Jag har funderat mycket övet detta på sistone, eftersom min sambo ska börja läsa till lokförare, och DE har riktigt hårda tester och lämplighetsprövningar innan de blir antagna! Jag tänkte just på alla vi som jobbar inom vården, och där man (för det mesta) bara tittar på betygen vid antagningen; lite konstigt, eller hur!

6 Ebba
skriven :

Man kunde faktiskt ha dragit ngra riktigt ruggiga slutsatser av hur de här blivande läkarna behandlades av kursledning etc....Den fysiskt lätt handikappade kvinnan får höra att hon egentligen inte duger att praktisera som läkare, medan den för ett ovanligt grymt,hatrelaterat mord dömde mannen uppenbarligen anses passa utmärkt för yrket även efter det att hans bakgrund blivit allmänt känd!

7 Göran Björnsson
skriven :

Så du jämför alltså en cerebral pares skada med mord? Precis som den kvinnliga läkaren i ditt exempel metodiskt har planerat och sen genomfört framkallande av sin sjukdom?!?

För det var ju det som hänt? Mannen i fråga bestämde sig, planerade och under avrättningslika förhållande bragde Björn Söderberg om livet?

De två situationerna är ju väldigt likartade?

Hur tänkte du?

8 Kandidaten
skriven :

Göran,
Kanske du missförstod min avsikt med detta inlägg. Jag ville snarare illustrera svårigheterna med att införa ett generellt lämplighetstest.

När det gäller brott är svårigheten gränsdragningen: vilka brott ska klassas som olämpliga för blivande läkare? Ska man mäta detta med tex strafflängder (då ekonomiska brottslingar ofta får betydligt högre straff än tex våldtäktsmän), eller göra en individuell prövning?

Mitt syfte med inlägget var självklart inte att likställa en cerebral pares med mord. Jag önskade snarare att illustrera svårigheterna med att införa någon form av lämplighetstest, med risken att sålla bort inte bara fd brottslingar utan också individer med ett synligt handikapp, som trots detta säkert har mycket att tillföra yrkesgruppen.