Medicintentan efterlämnade ett tomt hål och en enorm skrivartorka. Men idag fick jag reda på att jag klarat mig och kan alltså lämna den kursen bakom mig.Istället sitter jag och kämpar med en en-veckas statistikkurs som är inklämd under hösten. För första gången under utbildningen (känns det som) måste jag plötsligt tänka, och dessutom försöka anstränga de små grå att tänka kritiskt. Med en miniräknare som jag knappt kommer ihåg hur man använder försöker jag lösa problem inför morgondagens tenta. Känns såpass illa att jag knappt bryr mig om resultatet - jag har varit närvarande och med på varenda föreläsning, det bör man egentligen klara en sådan kurs på. Ändå sitter horder av termin sjuor uspridda på campus och sliter sitt hår för att försöka förstå. Lustigt också hur all basal matte och tio poäng statistik helt gått upp i rök. Stirrar dumt på formler som jag för inte alltför många år sedan löste utan nämnvärd ansträngning.
Vad sägs om andra gamla hederliga examinationsformer; vad är det för fel på seminarier eller hemtenta?