Ibland blir man lite ledsen. Som när patienten man vårdat i en månad med intravenös antibiotika för sin allvarliga infektion, hittas mindre än ett dygn senare, efter att ha druckit sig medvetslös. Eller när patienten med "nedsatt allmäntillstånd", i övre medelåldern, vägrar vård för sitt alkoholmissbruk och tar vägen förbi systemet på vägen hem, trots familjens vädjan och leverns varningar. Och i andra änden sitter vi och tar emot patienten gång efter gång, lägger ned kraft och energi på en tillfällig förbättring, försöker göra slutet så lätt som möjligt.