kandidaten

För första gången på många veckor kommer jag hem och känner mig inspirerad. Jag har börjat en veckas kurs i beroende och missbruk som känns väl upplagd och strukturerad - vilken befrielse.

Dessutom har jag varit på ett första möte för det mentorprogram till vilket jag antagits. Det är en student vid universitetet som tagit initiativ till programmet, fantastisk idé. Hon startade det för att hon kände att vi matades med en ganska ensidig bild av verkligheten: landstinget eller forskning. Vilka andra dörrar som står öppna med en läkarexamen är i högsta grad oklart.

Så där satt vi idag. Tio läkarstudenter från termin 6 och uppåt, för att lära oss vad det innebär att vara adept, och känna lite på varandra. Tio olika framtidsplaner -och visioner kröp fram; som någon sade, i ett annat forum skulle vi betraktas som tämligen olika, men känslan idag var gemenskap. Gemenskap i att tänka utanföt läkartåget. Att fundera på andra alternativ än examen, AT, ST, överläkare, PhD.

Något som egentligen är nästintill tabu på läkarutbildningen. Det är nästan lite fult att fundera på en karriär inom tex näringslivet. Det är nästan som att ge avkall på sin läkarmission. Och det är fantastiskt befriande.

Jag sitter i sitsen att söka sista sommarjobbet, examen närmar sig med stormsteg och jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill göra efter den. Jag utesluter en karriär som framstående forskare; jag beundrar de som kan och inser samtidigt att jag förhoppningsvis utrustats med andra gåvor, då jag skulle vara en tämligen usel doktorand. Jag skulle kunna tänka mig att bli en duktig kliniker, men räcker det? Jag har ett stort intresse för att arbeta med ledarskap, med organisation. Jag har läst mycket national- och utvecklingsekonomi, och det intresset finns också kvar.

Framtiden är just nu ett tämligen blankt blad, inte ens stödord finns antecknade. Kanske detta program kan hjälpa mig att reda ut åtminstone några av frågetecknen.