kandidaten

Idag har jag suttit av en temadag i Professionell Utveckling. En hel dag hade vikts av åt mötet med den svåra patienten. Hela dagen var obligatorisk, och man talade generellt om rättspsykiatri, om riskbedömningens utveckling, om schizofrenisjukdom och våldsbrott. Vad jag i situationen med en aggressiv/svår patient på min akutmottagning i praktiken skulle göra, framgick inte. Riskbedömning berördes på ett generellt plan. Om mötet med den svåra patienten hade vi ett rollspelspass med en psykolog, som aldrig hade eller aldrig kommer att ställas inför samma frågeställningar som vi. Om jag känner mig professionelt utvecklad? Snarare är jag så arg att jag fortfarande skakar.

Låt mig här presentera min termin nio och dess fantastiska upplägg: Psykiatri/Beroende 28 dgr, PU 3 dgr, Ögon 7 dgr, ÖNH 7dgr, Neuro/rehab 14 dgr, Vetenskaplig Utveckling 2,5dgr, Primärvård 4 dgr. Inläsning 6 dgr. StudentValda Kurser 5 veckor.

Jag har nu läst allt utom Neuro. Under psyk kursen hade jag ca 3 egna patientsamtal. Jag har aldrig sett en psykotisk patient. Jag har aldrig sett en manisk patient. Jag har aldrig mött någon med hallucinationer eller vanföreställningar. Men jag är en jäkel på att gäspa med munnen stängd!

Vad gäller PU: jag vet inte ens var jag ska börja. Det är dåligt på så många nivåer. Att det ens viks tre heldagar åt detta flummande på en så hårt pressad termin är verkligen provocerande, och så enormt respektlöst mot oss studenter.

Ögon. Jag har tagit i instrumenten. Jag har lyckats se synnerven i ögonbotten men inte så mycket mer. Jag har inte tagit en enda patient helt själv. Jag har aldrig tagit bort en främmande kropp. Jag har ingen aning om jag skulle kunna identifiera något patologiskt i ögat med hjälp av oftalmoskopet, tex en staspapill.

ÖNH. Fantastiskt väl genomtänkt kurs liksom föregående, med fantastiskt förstående, positiv och hjälpsam kursledning. Men. Jag har inte tagit en enda egen patient. Jag har inte utfört något ingrepp överhuvudtaget. Jag har ingen aning om jag skulle kunna få loss en främmande kropp. Fiberskopet har jag rört vid en gång. Otoskopet har jag inte använt.

Primärvård. Kan bli väldigt bra. Kan också bli väldigt dåligt. Ingen undervisning. Med lite tur hamnar man på en vårdcentral där man får ta egna patienter. Men du kan också åka på att sitta och auskultera, dvs sitta bredvid, en hel dag.

SVK. Inte gått denna kurs än, kommer att studera akuta tillstånd i luftvägarna, under ÖNH. Det låter ju bra. Men jag missar akut psyk. Jag missar akut neuro. Jag missar också andra viktiga fördjupningskurser inom olika områden av höstens kurser.

Det är så enormt frustrerande. Jag skulle vilja ta tag i de som bestämmer, skaka på dem ordentligt och försöka få dem att förstå att detta inte är bra. Det är inte bra! Hur ska jag som student från detta universitet kunna hävda mig när det gäller vik före AT? Inte kommer någon att vilja anställa mig på tex ÖNH-akuten, när de vet att jag gått Nordens kortaste kurs? Studierektor på Neuro säger själv att denne hellre skulle anställa från något annat universitet, pga vår låga kunskapsnivå. Hur ska vi kunna hävda oss i AT-ansökningar? På mindre orter där kirurgjouren ofta får även ÖNH-fall kommer vi ohjälpligt att falla sist i ledet, då vi inte kan bemästra ensamma journätter inom detta område. Vad gör universitetet när andra länder inte längre vill skicka sina utbytesstudenter hit under denna termin, då de missar för mycket viktig kunskap?

Och så vill man profilera sig som ett av världens främsta medicinska universitet. Kanske man först ska ta sig en allvarlig funderare kring sin medicinska grundutbildning.