Sitter och njuter av fredagskänslan ett litet tag till innan jag ska ge mig i kast med att försöka bemästra Excel inför mitt projektarbete. Det var ju bara fyra år sedan jag senast använde programmet, hur svårt kan det vara?Trivs verkligen på infektion, det känns som en väl planerad, effektiv och rolig kurs. Vi har fått ett litet kompendium av 36 antibiotikum att lära oss med avseende på användningsområde, vilka agens de tar, indikationer och biverkningar. Men "kan vi bara dem så kommer vi att klara oss lysande", lovade överläkaren.
Den stora boven i dramat, som alla lite lätt nämner i förbifarten nästan dagligen, är resistensutveckling. Framtida skräckscenarion målas upp med svårbotade infektioner, fler biverkningar, omöjligt att använda antibiotikaprofylax inför operationer (och vem vill då låta sig skäras upp?), höga kostnader för utveckling av nya preparat och som en konsekvens av allt detta, läkemedelsbolag som inte finner någon marknad i utvecklingen av antibiotika och därför letar sig till andra, mer lönsamma, områden.
I Sverige har vi klarat oss relativt bra hittills. Och visst det kan man ju vara glad för. Men med den ökade globaliseringen är väl detta knappast ett nationellt problem, snarare ett internationellt. Jag var i Indien för ett par år sedan och läste en kurs i Global Hälsa. En dag var vi ute på studiebesök på en vårdcentral. Med stigande skräckblandad förtjusning såg vi läkaren ta emot 50 patienter på en timme. Kön till hennes skrivbord ringlade långt ut på gården, väntrummet = mottagningsrummet där vi satt och svettades var fullt av människor, ljudnivån var uppe i taket av hostanden, stönanden och barnskrik. Mitt i detta satt läkaren på sin stol och kallade fram patient efter patient, frågade dem lite snabbt hur de mådde, satte stetoskopet över ett par punkter över bröstet och skrev sedan ut amoxicillin åt alla. När man ser till dessa globala problem med både antibiotikaöveranvändning och omöjliga arbetsförhållanden för läkare inser man att vi inte lugnt kan luta oss tillbaka på våra skrivbordsstolar och nöjda se till den kontrollerade situationen i vårt eget lilla land.
Ja, och tyvärr börjar det bli lite likt det här i Sverige också. Läkarna har allt mindre tid för sina patienter och hinner och orkar inte beställa alla nödvändiga prover utan skriver ut bredspektramediciner för glatta livet. Snart är vi alla resitenta :(