Jösses. Barnkursen svindlar förbi i en hisnande fart. Denna vecka blir det vårdcentralen, neurologmottagningen, neonatologen, akutövningar inom neonatal HLR, och ett röntgen-seminarium. Samt det obligatoriska måndagsseminariet. På fyra dagar. Personalen och jag orkar knappt bry oss om att hälsa ordentligt på varandra, det känns meningslöst när det gäller någon som i skuggan av ett ögonblick tittar in i ens vardag. Utan större skrupler tar jag för mig av såväl kaffe som mjölk - meningen med att vara artig och fråga har alldeles försvunnit. Jag träffar ett gravt CP-skadat litet barn, och en del etiska frågeställningar väcks kring återupplivning av vid födseln livlösa barn. Men jag hinner inte mer än nudda vid dessa tankar, förrän jag ska vidare. Den kloka handledaren kommer jag knappt ihåg namnet på. Tiden för reflektion är noll. Det enda jag får med mig är det korta samtalet över den lånade personliga koppen som det står "Kerstin" på.
Kandidaten goes distrikt. Och neuro. Och neonatologi. Och radiologi.
Jösses. Barnkursen svindlar förbi i en hisnande fart. Denna vecka blir det vårdcentralen, neurologmottagningen, neonatologen, akutövningar inom neonatal HLR, och ett röntgen-seminarium. Samt det obligatoriska måndagsseminariet. På fyra dagar. Personalen och jag orkar knappt bry oss om att hälsa ordentligt på varandra, det känns meningslöst när det gäller någon som i skuggan av ett ögonblick tittar in i ens vardag. Utan större skrupler tar jag för mig av såväl kaffe som mjölk - meningen med att vara artig och fråga har alldeles försvunnit. Jag träffar ett gravt CP-skadat litet barn, och en del etiska frågeställningar väcks kring återupplivning av vid födseln livlösa barn. Men jag hinner inte mer än nudda vid dessa tankar, förrän jag ska vidare. Den kloka handledaren kommer jag knappt ihåg namnet på. Tiden för reflektion är noll. Det enda jag får med mig är det korta samtalet över den lånade personliga koppen som det står "Kerstin" på.