Läkarstudent på nionde terminen som en gång närde en pretentiös och sannolikt mycket naiv idé om att öka förståelsen för människan bakom rocken genom denna blogg. Mest genom att beskriva mina egna känslor och funderingar kring de stundtals absurda situationer en läkarstudent kan stöta på. Eventuella patientfall är inspirerade av verkligheten men inte autentiska med den, för att inte röja någons identitet. Du läser om du vill. Jag är alltid tacksam över kommentarer och diskussioner.
Åh... du är så modig! Det är så hemskt med de första jourerna. Alla tycks vi överleva, men det är så mänskligt att vara rädd. Nu - efter 8 år i yrket kan jag gå till jouren o känna mig "taggad" men lugn. Med din mänsklighet kommer du komma långt. Behåll den. Kommer följa dig framöver o är glad att jag hittade din blogg.
...och jag hittade din. :-) Tack ska du ha!
Åh... du är så modig! Det är så hemskt med de första jourerna. Alla tycks vi överleva, men det är så mänskligt att vara rädd.
Nu - efter 8 år i yrket kan jag gå till jouren o känna mig "taggad" men lugn.
Med din mänsklighet kommer du komma långt. Behåll den. Kommer följa dig framöver o är glad att jag hittade din blogg.