Ännu en vecka har gått av denna fantastiska kurs. Infektion låg på min heta lista innan och gör det ännu mer nu, med så löjligt enkla medel: en kursledning med ffa en amanuens som faktiskt verkar bry sig om oss och lyssna på oss (och inte utgår från att vi använder inläsningstid till, säg, TV-spel), effektiv tid innanför sjukhusets väggar, och en fruktkorg till varje seminarium...Förra helgen gick jag jour. Pga litet patientflöde gick jag med överläkaren på ronden runt huset. Såg några riktiga skräckexempel, bla en meningit (hjärnhinneinflammation) som pga av diverse fördröjningar fått vänta alldeles för länge på behandling. Där är åter en typiskt "patient's delay"-sjukdom, ffa som läkarstudent. Vem skulle drömma om att söka vård (ffa på en akutmottagning som alltid kryllar av bekanta) pga lite feber, ont i huvudet och illamående? Det skulle verkligen vara ett livshotande tillstånd där jag totalt tappat kontrollen innan jag skulle sätta min fot på akuten som patient.
Hann också med att ronda på jobbet. Det känns mindre konstigt nu, jag har ändå arbetat där snart ett år och man skulle kunna tycka att det flesta arbetskamrater har förståelse för att jag också studerar på huset och inte alltid kan styra var doktorn är på väg. De flesta tog det också bra, hälsade glatt tillbaka; endast en syrra mötte mig dagen därpå när jag klockan sju på morgonen kom för att jobba med ett syrligt "ska du gå infektionsrond?"...
Var ute och tog en öl med ett par bekanta i veckan. Det är lustigt; sätt ett antal läkarstudenter runt ett bord oberoende av social tillställning, och samtalet kommer tveklöst att styra in på det väl invanda spåret sjukhus, vårdarbetserfarenheter och patienter. Vi har inga hämningar för att högljutt diskutera defekationsproblematik, fekalpåsar och läskiga utslag, gärna med ett inslag av mycket smittsamma sjukdomar, omgivna av andra gäster som förmodligen helt saknar intresse av att lyssna på dessa ämnen. Någon sade en gång om läkarstudenter att medan andra väljer ett jobb som ska passa in i deras liv, väljer vi ett liv som ska passa in i vårt jobb. Något att fundera kring kanske.
Infektion är lika roligt "i verkligheten" också! Det roliga är att det sällan är någonting som är givet från början; man får vara lite av en detektiv.
Jag kanske är färgad, men det känns också som om det finns mer medmänsklighet och värme inom infektionsmedicinen än inom andra specialiteter...