kandidaten

Om livet som läkarstudent

Första dagen eller Total förvirring

165298-1Så har jag då landat i Finland.

Var onekligen lite nervös dagen innan jag skulle åka, men det släppte sedan. Kanske är jag skyldig ett litet tack till medicinkursen, som fostrat mig i detta att ta nya placeringar med jämnmod, även om man inte känner någon och inte har en aning om vad man förväntas göra.

Flygplatsen var nästan lite komisk i sin enkelhet: vårt plan var det enda på plats och jag hittade inte ens någon buss in till staden. När jag till slut klev av i den ännu mindre staden där jag nu ska bo i fem veckor var det nästan ödsligt tomt, helgdag som det var.

Nåväl, första dagen är avklarad och förvirringen är nästintill total. Vi har haft en liten introduktionsdag idag, med en rundvandring som gjorde mig mer vilse än orienterad och en blick in i det mest ostrukturerade journalsystem jag stött på någonsin. Mina kollegor är fem finska kandisar som inte ser ut att ha fyllt tjugo än och knappt vågar prata med mig. Tydligen har de ingen praktik förrän efter 3,5 år - själv kände jag mig hemskt nöjd med att ha den gångna våren bakom mig som något av en trygghet. Två vikarierande underläkare fanns också på plats, de kände sig också ganska gröna efter endast två veckor i tjänsten och fyra års studier i Estland.

Avslutade dagen med en inskrivning, vilket kändes som något av en tröst i sitt bekanta förfarande. Dock hade hela sjukhuset med sina ca 100 bäddplatser (en av avdelningarna hemma har 28 - det är stora kontraster) som av ett trollslag tömts på läkare ca 15.45, och min anteckning (som jag efter viss möda och mycket hjälp av en sköterska lyckades skriva in) blev då kvar alldeles okontrollerad för sköterskorna att gå efter.

Inte heller språket är någon lättnad. Jag är tvåspråkig, men har sällan använt finskan i dessa sammanhang. Såväl journalsystem som patientsamtal växlar vilt mellan språken, och svenska med den lokala dialekten uppblandad med finska lokala termer är inte alltid det lättaste att förstå.

Som sagt, stämningen är minst sagt förvirrad. Men lägenheten är ändå relativt fin med stor balkong och badstrand alldeles nära, och personalen hemskt vänliga. Det blir inte lika mycket "vi och de"-känsla på ett så litet sjukhus, kanske, i en stad där alla på något sätt känner alla.
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: